skyddat från polisen...

Glömde jag...

Eller var det så att jag inte orkade blogga

om den underbara dagen i skärgården...

Jag ska men inte just nu gör det under

dagen...   

Igår gick det undan på jobbet

jag fick massor gjort och kände

mig stolt över mig själv.

Fast ändå låg DET där och grodde i mitt

hjärnkontor...    PAPPA.... ja han fanns ju...

Igår va det 2 år sedan jag hade min

3.e semester dag i Turkiet med min väninna H...

Vi hade solat och badat och haft det AWESOME,

jag hade för en gångs skull lämnat mobilerna

på hotell rummet och DÅ när jag kom upp så

fanns dom där... 

ALLA MISSADE SAMTAL, MOBILSVAR OCH SMS.....

En kall kår gick efter ryggraden men sedan ringde

jag upp och lyssnade av allt....  

Fick PANIK men insåg att det iallafall inte var min

älskade morfar, för han hade talat in ett av

mobilsvaren...  

Sedan hade det ringt från skyddat nummer oxå....

Det va från polisen.... Min kompis A´s pappa C

närmare bestämt men inget om VAD det gällde..

Med en klump i magen ringde jag min ena moster...

Jag höll andan då hon svarade men inga ord kom...

Hon började gråta hejdlöst och sluddrade fram

att pappa va död....    B va död...

Han hade stått vid sin maskin på jobbet

och arbetat och sedan bara fallit ihop...

Det hade gått över 45 minuter då någon

äntligen hittade honom men d va det sedan

LÄNGE redan för sent...

Hjärtat hade slutat leva...

Livet är så kort, han blev 50 hade inte ens fyllt 51...

Det va ofattbart.. jag frågade om hon skämtade,

då blev hon arg å skrek SÅNT SKÄMTAR MAN FAN INTE OM....

Det kändes som ett hårt slag i magen.... där va jag på semester...

Jag va inte ens 25 å va nu helt föräldralös...

När jag lagt på så ringde jag flera samtal... där jag beklagade mig och grät hejdlöst...

Jag trodde det skulle ge mig tröst men trösten fanns ej att få... 

Min väninna H va osmidig och sa fel saker...  Jag blev arg...

Fick dåligt samvete men men sagt och gjort det hela gjorde 

så att hon å jag blev ovänner resten av resan.. skitkul verkligen... 

Skämdes som en hund förutom att jag va tröstlös så kände

jag mig som den ensammaste personen i hela världen..

Stackars H förstod ju inte hon har ju aldrig behövt lida på 

samma sätt och försökte bara trösta på sitt vis genom 

att skämta bort allt, det funkade INTE.. Skäms fortfarande... 

Slog nästan sönder toalettdörren på hotell rummet av all ilska.... 

Fy fan hur jag mådde då...    Å än idag så känner jag hur det kändes

då jag såg alla missade samtal och jag kan höra min moster säga

orden som skadade min semester... 

Jag kände redan då att jag verkligen inte behövde fler prövningar

av ÖDET LIVET eller vad ma nu skall säga... 

Semestern blev förstörd... det tog ytterligare 3-4 dagar innnan jag landade

hemma i Sverige igen...  Allt va då förstört och trasigt... 

Lägger upp lite bilder från resan ändå...   maj 2008....





   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0