SAKNAD IGEN!!!
Fuck skall allt påminna om dom.... Skall jag aldrig kunna njuta av att se en film eller att se en serie typ NCIS, Bones vilken som helst utan att gråta....
Jag den iskalla bruden med jordens hårdaste skal som skrattar åt rädsla och döden....
Jag är och kommer förbliva en docka som känns lite trasig, dock inte trasig av min uppväxt utan den har istället stärkt mig och jag är ganska glad över min uppväxt. Så inget finns att vara arg över längre ;-)
DOCK är jag inte så nöjd över att mina föräldrar dom som uppfostrat mig och gjort mig till denna starka men ändå sårbara kvinna togs alldeles för tidigt från mig. Trots att jag är mera sårbar än de flesta har svårt att ta en motgång hellst nu efter sista incidenten då en AK 47-a hade kunnat ta mitt liv... Men jag kommer att blomma upp igen. Ge mig och min själ bara lite tid.
Jag hade kunnat ligga där i en kista med blommor på likt deras som jag begravt nu de senaste 6 åren... Men jag är inte klar i detta jordeliv än, inte redo att kanske få träffa alla jag älskar som dött ifrån mig. Jag har en fantastisk blivande man som jag älskar enormt mycket. Visste inte alls va kärlek va innan honom, jo visst visste jag va älska va jag sa det så lätt så enkelt men det va inte jag som älskade utan jag hungrade efter känslan att vara älskad. Jag va vilsen dum och blåögd. Jag hade tagit stryk och törnar och knivar i ryggen från både den ena och den andra. MEN jag hade givit tillbaks med alla medel också om jag hade behövt. Det gäller än idag.
Jag räds ingen. Inte ens de som skall få sin beskärda del av ett straff som kommer bli längre än vad dom räknat med...
Medans jag själv kommer sitta på rätt sida av fängelsemuren och fortsätta sakna de som fattas mig...
