Tårarna faller...
Du kämpade så starkt för ditt liv alla de 7 åren du va sjuk.
Du kommer alltid vara min ledstjärna och den som jag ser upp till och du kommer alltid vara min förebild.
Jag älskar dig så innerligt mycket och jag vet att alla andra älskade dig oxå.
Jag led verkligen med pappa då han inte kom på din begravning där han hörde hemma vid min sida.
Frågorna är så många å inga svar finns att få... Jag gråter så jag knappt ser vad jag skriver och jag saknar dig så innerligt...
Fy är det idag... Usch vet du jag vill inte ens fundera på hur jag skulle må utan min mamma vid min sida. Läser din blogg ganska ofta men idag blev jag riktigt berörd... Ta hand om dig!!
<3
Jag tänker på dig idag gumman
Tänk att det redan gått 6 år, det känns som det vore igår. Hon var verkligen en stark kvinna,inte alla klarar av det hon gick igenom. Jag saknar henne så...Tänker på dig gumman. Kram
Först och främst,en hjärtekram till dej!
Och för det andra:You made my day =)
TACK för kommentaren!=D
Sköt om dej/Majso
Hej,på dig "lill Lisa" jag har inga ord kvar det är så orättvist när en Mor rycks bort av svår sjukdom. Men på nått viss så klagade hon inte hon hade gnistan kvar. Minns när Helena och hon kom till mig och fikade ute i trädgården det var bara några dagar innan hon begav sig till himlen. Men jag har roliga minnen med er kom ihåg när vi va till Stöckhölm med chevan tänk på det så kanske ett leende kommer fram. Tänker på dig jag "Lill lisa" kram från Eva.
