Den lilla svarta...

 
Fast längre typ knälång blir klänningen jag kommer ha imorgon. 
 
Köpte den häromdagen för att kunna ha på din begravning. 
 
Det känns konstigt och orättvist... 
 
 
Fast jag är bra egoistisk som tänker så....  
 
Så många gånger jag svurit över dig och tyckt att du varit en börda...
 
Förlåt men det va inte så enkelt för mig heller... 
 
Men nu får du äntligen träffa din make å din älskade dotter.
 
Du slipper må dåligt över att vara ensam och slipper tänka på allting... 
 
Min kärlek sa att dom rivit ditt hus nu. 
 
Jag grät när han sa att det endast finns en jordhög kvar... 
 
Fast som A sa att då var det bara ni som fick bo där huset va bara erat och ingen annans! 
 
Jag saknar dig! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0