Tänker ni på döden eller är ni strutsar?

En tjej jag känner lade upp denna dokumentär på facebook inatt.

Jag såg dokumentären då den gick på TV.

Jag grät då och tårar rinner på mina kinder nu och jag känner att det jag bestämde för ett tag sedan att skriva testamente redan nu är rätt val att göra.

Vi har bara ett liv i kroppen vi har nu sedan kanske man blir en skalbagge i nästa eller så blir man inget alls.

Det jag VET är att man någon gång DÖR..

Det enda vi i livet kan va säkra på är att vi föds och vi dör...

Så varför inte underlätta för de som kommer bli kvar utan oss ett tag till och skriva ett redan nu hur man vill ha det.

Vilken kista man skall brännas i hur den skall se ut.

Vilka blommor.

Vilka sånger.

Det är hemskt och känns ovärdigt att sitta på en begravningsbyrå och tjafsa med andra och välja åt någon man älskar.

Jag har gjort det åt både min mor och min far dock nästan helt utan tjafs men ändå det hade kunnat vara enklare med ett färdigt dokument. Annars får man sitta där med paniken och rädslan att allt inte blir perfekt.

En vän till mig dog sista april i år.
Han va en av världens främsta idrottare!
Han var en fantastiskt vacker människa, han va snygg han va frammåt och såg alla hinder som en utmaning!
Han träffade sitt livs kärlek och gifte sig.
Fick svår cancer och nu i veckan skall hans fru och familj begrava honom.
Han blev 45.
Hans fru kämpar nu mot klockan för att få en fin begravning.
Hon vill precis som jag kommer vilja ha en perfekt begravning en perfekt minnesstund.
En perfekt viloplats/sten, placering ja ALLT skall vara perfekt för den man innerligt älskar mest i hela världen.

Den dagen min man dör ifrån mig kommer mitt hjärta brista. Skulle han dö då vi levt ett helt liv tillsammans kommer det nog vara enklare på ett vis då kommer jag ha fått leva alla fina år få massor med minnen. Njuta av all tid. Men om han skulle dö ifrån mig nu skulle jag gå sönder.

Livet är inte perfekt och döden är för många det värsta som finns men för en del är det en lättnad.

Vi får allihopa hoppas på långa lyckliga liv förhoppningsvis utan svåra sjukdommar helt enkelt ♥

Men eftersom jag inte tror på tomten så är det bara att inse att man skall leva efter mottot:  CARPE DIEM!


Här är deras gemensamma blogg för er som vill läsa och kanske skänka en slant till cancerforskningen:

http://ernstbollden.blogspot.se/


Här under kommer dokumentären om killen som planerade!









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0