en sekund som slår fel...
Sedan sover kroppen sin evighets sömn...
Det känns som att det va SÅ NÄRA förra tisdagen...
Jag kände pipan mot min rygg....
Jag visste att OM han avlossade ett skott så hade
han avslutat mitt liv....
Mitt liv låg i en främlings händer.,..,,
Jag bad för mitt liv, jag sa förlåt förlåt, I´m sorry I´m sorry
något som va intränat sedan min barndom....
Jag har alltid bett om ursäkt för allt och ingenting...
Hatar det å irriterar mig på det måste jobba bort det.
Just nu känns min hjärna som en vattenmelon som sprängts.
Men än så är jag inte redo att dö, långt ifrån. :-)
Kommentarer
Postat av: Majso
Åh,älskade du(säjer jag som inte ens träffat dej IRL,men det känns så iaf!).
Jag får gåshud & rysningar,mår illa när jag läser.
Hittar inte orden.
Men du finns i mina tankar och får en stor famn med varma kramar!
<3
Trackback
